Utvecklingen av kronviltstammen på Vomb har varit enastående, speciellt de senaste 20 åren. Men samtidigt som det finns mycket att glädjas åt finns det mörka orosmoln på himlen, skriver Peter Jonzon, områdeschef i Vomb som hela sitt liv bott i området.

Vi har fått 60 kron på licensen för 2019-2020 och det fanns 251 kronvilt i området vid inventeringen hösten 2017.

Tittar vi tillbaka i tiden så var kronviltet i stort sett utrotat under 1800-talet. Någon mindre spillra fanns kvar i Skåne och man uppskattade populationen till färre än 100 djur. Dessa fick en fristad på några gods. De enda djur som då fanns kvar i Sverige var av rasen Cervus elaphus elaphus. Efter medvetna insatser ökade antalet djur under 1900-talet. Även längre norrut i Sverige ökade kronviltsstammen, men det var djur som importerats från hägn och djurparker, så det är bara här i Skåne som den ursprungliga rasen finns. Sverige har förbundit sig att sörja för att rasen utvecklas och den är rödlistad, det vill säga extra skyddsvärd.

Från 69 till 251 djur
I början av 1960-talet uppskattas populationen till 55 djur på Vomb. När jag blev områdeschef 2002 uppgick antalet kronvilt till 69 djur totalt vid det årets inventering. Vid inventeringen hösten 2017 var antalet kronvilt 251. Man beräknar att vi i Skåne skall ha en stam på cirka 3000 djur för att den skall vara livskraftig och vi har snart nått det målet.

När stammen utvecklades under 1900-talet blev Vomb en av kärnlokalerna för kronvilt i Skåne. Det innebar att det började växa till sig en stam av hindar, kalvar och unga handjur som uppehöll sig stadigt på Vomb. Under sensommaren kom hjortarna till Vomb från områden runt omkring och ibland flera mil från Vomb för att para sig med hindarna och därefter ge sig iväg igen. Vomb blev en känd och viktig brunstlokal. Ungefär 25 procent av kronviltet i Skåne uppehöll sig på Vomb. Rörelsemönstret var tydligt. Daglega uppe i furet i de centrala delarna av Vombs Fure och en vandring ut i skymningen både ut på Raby men även österut. I gryningen vandrade djuren tillbaka upp i skogen.

 

Mänsklig aktivitet stör djuren
Så, allt gott. Vad är då problemet?

Under 2000-talet så har olika aktiviteter ökat på området vilket inneburet stora störningar. Exemplen är många: orientering, oorganiserad hundträning, svampplockning, terrängcykling, hundspannkörning, hundrastning med lösa hundar, ridning, lägerverksamhet, kronviltsskådning, naturfotografering med mera. Den naturliga verksamheten på området med jakt, travträning och skogsbruk utgör också i sig störningar.

Det är inte varje enskild aktivitet som utgör problemet utan störningarna sammantaget. Även bristen på föda och skydd uppe i skogen har en stor betydelse. Allt detta har medfört att kronviltets gamla rörelsemönster har förändrats. Allt fler djur har sina daglegor väster om Klingavälsån och i områdena på båda sidorna om Vombvägen och vi observerar allt färre djur upp i skogen. Detta är inte önskvärt ur förvaltningssynpunkt och ej heller för att skadorna på de odlade fälten ökar. Det finns en tröskeleffekt, det vill säga att när störningarna uppgått till en viss nivå så ger sig kronviltet iväg. Fortsätter störningarna så kommer det bara att finnas ett mindre antal djur kvar i  Vombs Fure, det vill säga på den marken där vi jagar.

Viktig viltvårdsplan
För att motverka det nya rörelsemönstret beslöt Malmö Stad, Lunds kommun och Länsstyrelsen att en viltvårdsplan för Vomb skulle upprättas. Viltvårdsplanen är idag klar men inte iscensatt. Planen innebär totalstopp för många av de aktiviteter som utgör störningar. Markägaren har förbundit sig att se till så att det skapas områden med skog som kan utgöra skydd för djuren och även att bistå med viltåkrar och annan föda. Viltåkrarna sköts av viltvårdarna på Vomb och även utkörning av foder såsom ensilage, betor och annat passande foder och markägaren står för kostnaden.

Förbud mot löshundsjakt
Den mest drastiska effekten för MVF:s medlemmar är att det tidigt infördes ett förbud för jakt med löshund. Förbudet grundar sig i ett antal vetenskapliga undersökningar där det konstateras att särskilt kronviltet är oerhört störningskänsligt för jakt med drivande hund. Kronviltet är överlägset det mest störningskänsliga av klövviltet. Det är kanske inte så svårt att förstå att förbudet kom med tanke på den kritiska situation som uppstått. Med kunskap om hur kronviltet störs av hundjakt, är det inte konstigt att det inte bara är de flesta andra aktiviteter som förbjuds utan även hundjakt.

Resultatmässigt för jakten så tror vi inte att det har haft någon större betydelse med hundförbudet. Vi skjuter inte färre djur nu än vad vi gjorde före hundförbudet. Tyvärr så är det för tillfället bara hundförbudet som gått igenom eftersom viltvårdsplanen inte trätt i kraft ännu. Alla andra störningar fortsätter som tidigare.

MVF bedriver utbildningsjakt och jakt med hund har gamla traditioner och är en stor del av jakten i Sverige. Tyvärr så har detta fått stryka på foten för att rädda kvar kronviltet. Lyckligtvis har vi bra och varierande hundjakter på Malmö- och Sturupsområdet.

Att åtgärderna i viltvårdsplanen fullföljs är viktigt för att vi överhuvudtaget ska kunna jaga så många kron som vi gör idag även fortsättningsvis.

För mig som vistats och bott i Vomb i hela mitt liv och kunnat följa kronviltets utveckling så är jag klart oroad. Men jag är övertygad om att utvecklingen går att vända om bara viljan finns hos de som kan göra något åt problemet. 

Peter Jonzon

Källor:
Viltvårdsplan för Vombs Fure.
Förslag till bildande av Vombs fure djurskyddsområde.
Impact of Human Disturbance on Home Range, Movements and Acitivty of Red Deer (Cervus elaphus) in a Danish Environment. (Johnny Lund Jeppesen)
Responses of red deer (Cervus elaphus) to regular disturbance by hill walkers. (Angela Margaret Sibbald & Russell J. Hooper & James E. McLeod & Iain J. Gordon)
Behavioural responses of GPS-collared female red deer Cervus elaphus to driven hunts. (Peter Sunde, Carsten R. Olesen, Torben L. Madsen & Lars Haugaard)
Movement pattern of red deer during drive hunts in Sweden. (Anders Jarnemo & Camilla Wikenros)